Vi var 17 fast-och – deltidsboende från Nämdö och tre forskare från Södertörns högskola som deltog i NGAs studieresa till Skärgårdshavets biosfärområde i Finland 1 – 3 mars (Skärgårdshavets Biosfärområde – Saaristomeren biosfäärialue (biosfar.fi)).
Vi tog färjan över till Åbo där vi hämtades i buss för färd ut till biosfärområdet. På vägen ut och även under senare bussresor fick vi guidning med fokus på historia och kultur av Charlotte von Haartman som är både biosfärambassadör och skärgårdsguide.
Första stoppet i Biosfärområdet var i Nagu, Kyrkbacken, där Projektkoordinatorn Katja Bonnevier mötte upp tillsammans med två kollegor Erika Silventoinen projektledare för biosfärområdets pedagogiska projekt och Aija Mäkinen från Knattelabbet. De visade stolt sin skola som hade 80 (!) elever från förskola ända upp till nian och undervisade på svenska. Efter en kort halkig promenad kom vi ner till hamnen där Jan-Erik Karlsson, medlem i Biosfärområdets styrgrupp och storskalig djuruppfödare bland mycket annat, berättade om sin syn på Biosfärområdet och sin verksamhet. Det var lite kyligt men snart fick vi stiga in i ett konferensrum i Restaurang Escales lokaler. Där presenterade vi oss och fick sedan höra Katja beskriva Biosfärområdets verksamhet och organisation. Benjamin Donner, Pargas kommuns turistchef berättade sedan om turismen i Biosfärområdet och tryckte på vikten av att utveckla den för att svara upp mot befolkningens behov av arbete och inte sträva efter massturism. Han nämnde också svårigheterna att förlänga den korta säsongen och ansåg inte att det var möjligt.
Efter lunchen körde vi vidare till Kirjais Nature Inn & Villas, en biosfärpartner som representerades av Camilla. Hon visade ett mycket litet noll-utsläppshus som hon håller på att bygga och bjöd på fika. Hit kom också Lotta Björklöf, områdets första biosfärambassadör och även biosfärpartner, som berättade om sin verksamhet som fårbonde som hon nu diversifierar till turism genom att sätta upp fem glampingtält på en holme. Därefter bar det vidare mot Kasnäs, där vi skulle övernatta, via ett snabbt stopp för att inhandla Biosfärsområdets kulinariska stolthet Djävulssylt i Björknäs trädgård. Denna lyxigare version av tomatsås/chutney hade utvecklats genom ett mathantverksprojekt i Biosfärområdet och vunnit pris i tävlingar.
Väl framme i Kasnäs installerade vi oss i mysiga stugor byggda för att maximera utsikten och känslan av att vara i naturen. NGA bjöd deltagarna på en trerätters middag i restaurangen med rökt sik, producerad i Kasnäs fiskodling, som förrätt. En del av oss passade på att njuta av spa-anläggningen. Nästa morgon vid frukosten berättade hotellchefen Tanja Liljeqvist om Kasnäs. Det är ett familjeföretag som bedriver fiskodling, förädling av fisk samt produktion av fiskmjöl och ett hotell med spa och konferensverksamhet. Spillvärmen från den industriella delen används för att värma hotellanläggningen inklusive utomhusbassängerna som var uppvärmda även nu på vintern.
Sedan började Vinterträffen som är biosfärsområdets årliga möte som samlat över hundra deltagare. Temat för året var biologisk mångfald, eller mångfaldighet som det heter på Finlandssvenska. De flesta presentationerna var lyckligtvis på svenska men några var på finska och svåra att hänga med på trots Powerpointbilder på svenska. Mötet gav många möjligheter till att diskutera med andra deltagare och jag tror vi har samlat ihop en hel drös spännande idéer för Nämdö. Många av deltagarna var Biosfärambassadörer eller partners.
Trötta men nöjda for vi tillbaka till Åbo och tog nattfärjan tillbaka till Stockholm.
Det finns både likheter och stora skillnader mellan Skärgårdshavets biosfärområde och Nämdöskärgården. Skärgårdsmiljön och naturen liknar varandra även om de öar vi besökte hade landförbindelse via eldrivna vägfärjor och broar och lite mer kändes som Värmdö. Vi hade inte möjlighet att på den korta resan även nå ut till de många yttre bebodda öarna utan landförbindelse. Det är stora skillnader i befolkning och aktivitet under sommarsäsongen och resten av året i båda skärgårdarna men vi kände oss ganska små med våra 80 fastboende jämfört med deras 3500.
Vi har mycket att lära av Skärgårdshavets Biosfärområde och alla kontakter vi knöt kommer att vara till stor hjälp på vår resa mot att bli ett Biosfärområde.
Här nedan finns en artikel från finska Annonsbladet om Vinterträffen
